Enligt YouGov har populariteten för Keir Starmers brittiska Labourregering sjunkit kraftigt. Endast 14 procent av väljarna är positiva till regeringens arbete, medan 68 procent uttrycker missnöje. Efter att ha vunnit förra årets parlamentsval upplever premiärminister Starmer att hans folkliga stöd i det närmaste har försvunnit.

Skälen till missnöjet är inte svåra att upptäcka: Labourregeringen har misslyckats med att uppfylla sina ekonomiska löften eller stoppa den illegala massinvandringen.

Kansler Rachel Reeves har just aviserat nedskärningar på 4,8 miljarder pund i välfärdsstaten, vilket innebär att upp till tre miljoner av de fattigaste familjerna kommer att förlora i genomsnitt 1 720 pund per år.

Enligt regeringen är nedskärningarna nödvändiga för att täppa till det ”svarta hål” i de offentliga finanserna som den tidigare konservativa regeringen lämnade efter sig. Den allmänna opinionen tyder dock på att allt färre människor köper denna förklaring.

Starmers regering har hittills avstått från att införa nya skatter för sina medborgare, men de skattehöjningar som infördes förra året träder i kraft denna månad och kommer säkerligen att dämpa den ekonomiska tillväxten.

Ett annat ”svart hål” som Starmer och hans regering helst inte vill tala om är den ohämmade icke-västerländska invandringen, som har lett till dyra räkningar för medborgarna.

Före valet lovade Starmer att vidta åtgärder mot den ständiga strömmen av migranter som korsar Engelska kanalen från Frankrike. De kommer i båtar som inte borde vara omöjliga för den brittiska regeringen att stoppa och skicka tillbaka till Frankrike, men det gör den inte. Tvärtom är antalet illegala migranter under årets tre första månader det högsta som någonsin registrerats.

Det finns en tydlig parallell till situationen i USA under president Biden: Den amerikanska regeringen hävdade omväxlande att gränsen var stängd och att det inte fanns något de kunde göra för att stoppa migrationen av minst 12 miljoner människor som ändå strömmade in i landet. Det fanns inget att göra, sade Bidens talesmän, eftersom republikanerna inte skulle gå med på en omfattande invandringsreform.

Det visade sig vara en lögn. På kort tid har Trump stängt gränsen och minskat den illegala invandringen med upp till 100 procent. Och han har gjort det med samma befogenheter som Biden hade men vägrade att använda.

När en regering vägrar att göra vad den kan för att avvärja en nationell katastrof kan det bara bero på att den välkomnar katastrofen. Om den har makt och befogenhet att förhindra massinvandring men inte gör någonting, måste förklaringen vara att den vill ha denna massinvandring.

Och bilden är ungefär densamma i större delen av Västeuropa. Den härskande klassen känner sig hotad av nationalstater och idén om nationer och försöker därför medvetet underminera den nationella gemenskapen genom att importera kulturella outsiders.

Om inte Europas folk inser detta snart går de en mörk framtid till mötes. De styrande kan alltid ge sig av till olika odemokratiska enklaver för de rika, medan vanligt folk tvingas stanna kvar och underkasta sig de villkor som de rika och berömda ställer på dem.