
Detta inkluderar avskaffande av så kallade hate speech-lagar, som ger extra skydd åt utvalda grupper, till exempel HBTQ-ideologer eller etniska och religiösa minoriteter.
Som Document skrev i går:
Européer som stöder verklig yttrandefrihet kan bara drömma om att USA sätter samma press på alla europeiska länder. Kanske är det Trump och hans team som kan återskapa yttrandefriheten, även här i Europa.
USA kräver att Storbritannien avskaffar lagar mot hets mot folkgrupp för att säkra handelsavtal
Nu ser det ut som om den önskan kan gå i uppfyllelse.
USA uppmanar nu EU-länder som har avskaffat yttrandefriheten att återinföra den. Utrikesminister Marco Rubio gillar inte EU-politikernas hysteriska reaktioner på den amerikanska kritiken.
– De blev galna när de hörde det, men det är sanningen, säger Rubio i en officiell intervju som Free Times hänvisar till.
I intervjun, där Rubio talar med Foundation for Freedom Onlines chef Mike Benz, presenterar Rubio en kursändring för USA:s utrikespolitik: USA kommer inte längre att finansiera någon form av censur, vare sig hemma eller utomlands.
USA kommer återigen att bli en global förebild i yttrandefrihetsfrågor, säger Rubio. USA kommer också att utöva påtryckningar för att återinföra yttrandefriheten i allierade länder som i varierande grad har avskaffat den.
Därmed sätter USA tydligt press på Storbritannien och EU-länder – inklusive Sverige – som under senare år har kriminaliserat sådant som att ”felkönas” av personer med könsförvirring.
I Sverige har regeringen nyligen utvidgat lagen om hets mot folkgrupp. I stora delar av Europa är yttrandefriheten under hårt tryck. Här i Norge har vi paragraf 185 som i praktiken avskaffar likhet inför lagen. Detta förstärks av den nya Radio- och TV-lagen och fokuseringen på så kallad muslimofobi.
Det verkar ganska uppenbart att europeiska politiker inte kan stå för verklig yttrandefrihet. Men i USA är yttrandefriheten inskriven i konstitutionen, i det så kallade första tillägget.
I Europa använder man ord som ”desinformation”, vilket i praktiken ofta innebär information som inte stämmer överens med politikernas lögner. Tyskland planerar att införa en lag som förbjuder lögner.
I koalitionsavtalet för Tysklands nya regering står det i avsnittet om Hantering av desinformation:
”Avsiktlig spridning av falska faktapåståenden omfattas inte av yttrandefriheten.”
Men vem ska definiera vad som är sanning? Vem äger fakta? Förmodligen samma personer som förnekade att covid-19 kom från ett laboratorium i Wuhan, och samma personer som berättade att migranter från Syrien till stor del bestod av högutbildade människor som skulle skapa enorma intäkter för mottagarländerna.
Nyligen dömdes David Bendel, chefredaktör för den AfD-anslutna tidningen Deutschland-Kurier, till sju månaders villkorligt fängelsestraff för att ha delat ett manipulerat foto av SPD:s federala inrikesminister Nancy Faeser, där Faeser håller upp en affisch med texten: ”Jag hatar åsiktsfrihet.”
Fakta bör definieras av politiker som ljuger om var de bor och som ”glömmer” att de bor med sin man och sina barn.
Rubio lyfter särskilt fram utvecklingen i Europa av lagstiftning som kriminaliserar tal, vilket också kan användas mot utländska medborgare som pratar med andra icke-EU-medborgare om icke-EU-frågor.
De stora sociala medieplattformarna är amerikanska, och särskilt EU med sin Digital Service Act utgör ett reellt hot mot dessa företag.
Vissa kritiker anser att Bryssel mer och mer liknar Peking. Spaniens premiärminister, socialisten Pedro Sanchez, är en förespråkare för ett närmare samarbete med Kina. Andra menar att EU håller på att förvandlas till EUSSR. Detta är något som Trump och hans team inte kan acceptera.
– Vår första och främsta prioritet är amerikanerna. Men det bredare perspektivet, jag tror att vice presidenten gjorde det mycket tydligt vid säkerhetskonferensen i München, där folk blev galna när de hörde det, men det är sanningen: Vad är det som binder oss till Västeuropa? Det är våra gemensamma värderingar, och det inkluderar – hoppas vi – yttrandefriheten.
– Om detta späds ut, om det plötsligt finns platser där människor arresteras på grund av vad de säger eller tänker, då är en av hörnstenarna i våra gemensamma intressen – utöver militärt samarbete och så vidare – under attack.
Är europeiska politiker villiga att offra ekonomin för att behålla sin kontroll över människors tal? Ännu mer skrämmande: Är europeiska Nato-länder villiga att ge upp sin säkerhet för att behålla strikta lagar om yttrandefrihet?
Det blir intressant att se hur Bryssel reagerar på utspelet, och det blir också intressant att se hur långt USA är villigt att driva Europa.