₁₁Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in ₁₂och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. ₁₃Och de sade till henne: »Varför gråter du, kvinna?« Hon svarade: »De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.« ₁₄När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. ₁₅Jesus sade till henne: »Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?« Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: »Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.« ₁₆Jesus sade till henne: »Maria.« Hon vände sig om och sade till honom: »Rabbouni!« (det är hebreiska och betyder mästare). ₁₇Jesus sade: »Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.« ₁₈Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Joh 20:11-18

Vi firar påsk och Jesu uppståndelse från de döda, men tron på Jesus som sann Gud och sann människa är på tillbakagång. Fler och fler människor verkar tycka att vi kan klara oss utan honom som en gång sa att han är vägen, sanningen och livet, eller som han sa till Pilatus under förhöret på långfredagen:

För att vittna om sanningen föddes jag, och därför har jag kommit till världen.

Det föranledde Pilatus att fråga: Vad är sanning?

Många människor vill framhålla Jesus som en stor morallärare och ett ideal för vår tid, men det är inte den förståelse som vårt samhälle bygger på. Och kan vi verkligen referera till Jesus Kristus som en morallärare?

Detta är ingen ny fråga, och en av dem som på sin tid svarade på utmaningen var C.S. Lewis. Han påpekade att det inte var som etisk förebild som Jesus Kristus väckte reaktioner, utan på grund av sina teologiska överväganden, sina ständiga uttalanden som visar oss att han trodde att han var något mycket mer än en etisk lärare. Som när han sa att ”Innan Abraham var, är jag”, ett uttalande med enorm sprängkraft i den judiska traditionen. Kom ihåg att orden ”Jag är” syftar på Guds namn och att den som yttrade det måste dö. Eller som när han frågade sina lärjungar vem de trodde att han var, efter att han hade frågat dem vad folket sa om honom:

<block

Då svarade Simon Peter: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Jesus tog till orda och sade: ”Välsignad är du, Simon, Jonas son. Ty detta har icke kött och blod uppenbarat för dig, utan min Fader i himmelen.” [Senare instruerade han sina lärjungar att inte berätta för någon att han var Messias.

Det är den insikt som Petrus visar, att Jesus verkligen är Guds Son, världens skapare, som är avgörande för vår förståelse av moral och sanning. Utan en uppstånden Jesus Kristus har vi ingen moral eller sanning kvar. Det är kristendomens stora etiska och politiska revolution att den visar källan och utgångspunkten för den moraliska lagen.

Förr i tiden var ett samhälle byggt på slavar, och även slavarna ville ha ett annat liv, men de hade ingen moralisk grund att bygga sin förtvivlan på. Den moraliska lag som de kände i sina hjärtan gav bara genklang i den judiska världen, men judarna var en exklusiv, icke-missionerande grupp. Det var inkarnationen och en Gud som offrar sig själv för människan som förändrade människans självförståelse, och med Jesus Kristus lärde de känna en Gud som gav mening åt morallagen.

Jesus Kristus är alltså inte en stor morallärare, utan utgångspunkten för moral och sanning, och med uppståndelsen blev vi alla en del av hans frälsningsplan. Utan treenigheten och Sonens vilja att ge sitt liv för oss skulle vi inte ha någon grund för den morallag vi alla känner till. Vi skulle fortfarande känna till den moraliska lagen i våra hjärtan, men vi skulle inte kunna förstå dess grund och innebörden av dess skapare. Vi skulle inte kunna hävda att den moraliska lagen bygger på en sanning.

Jesus gav oss också ett ideal, men hans uppdrag var först och främst att besegra döden och rädda oss alla, vilket förutsätter att han är den han säger sig vara: Guds son. Men samtidigt handlar påsken om något mer: det uppdrag han har gett oss att vara jordens ljus och salt.

Vi måste därför noga tänka igenom vad vi gör när vi avvisar påskens budskap och gör Jesus till enbart ett ideal. Vårt samhälle är byggt på den kristna förståelsen av Jesus Kristus som Guds Son, som avrättades men besegrade döden och uppstod från de döda. Jesus Kristus är med andra ord sanningen och moralen själv, och begränsas själv av sin egen sanning och absoluta godhet.

Det är därför inte möjligt att tala om Jesus Kristus som en morallärare, för om han inte är sanningens Gud blir hans läror irrelevanta och omöjliga att använda som grund för ett samhälle. Om Jesus Kristus bara är ett ideal blir hans sanningsanspråk också subjektivt, och vi förlorar förmågan att navigera i etiska frågor – och när moralen blir relativ kan alla övergrepp försvaras.

Jag skulle vilja hävda att detta är den konflikt som utspelar sig mellan USA och Europa. J.D. Vances moraliska läror skulle vara irrelevanta utan en uppstånden Jesus Kristus, medan Europa håller på att falla sönder på grund av sitt förkastande av Jesus som sanningens källa.

Påskens budskap är därför banbrytande. Det bekräftar vår förståelse av en gudagiven morallag som vi inte kan uppfylla, samtidigt som det berättar historien om hur Gud, morallagens utgångspunkt, kom ner för att göra det som ingen människa kan göra: Att föra oss tillbaka till honom som älskade oss så mycket att han gav sin egen son för oss, för att den som tror på honom inte skall dö utan ha evigt liv, en son som kallar oss bröder och systrar och Gud vår Fader.

Det finns inget större än det.

Glad påsk!