Påven är död. Samtidigt leve och frodas den kristna tron, mitt i en kultur som präglas av värdemässig förvirring och politisk beröringsskräck. Något är på väg att förändras – inte i toppen, men bland folk i allmänhet.

Ett skifte i Europa

Påve Franciskus, född Jorge Mario Bergoglio, avled tidigt på måndagsmorgonen i Vatikanen, 88 år gammal. Hans pontifikat präglades av betydande reformer och ett pastoralt (vårdande) förhållningssätt som utmanade etablerade traditioner inom den katolska kyrkan. Detta ledde till både beundran och kritik – och viss förvirring. Trots detta tror biskop Fredrik Hansen i Oslo katolska stift att påven kommer att bli ihågkommen som en tydlig röst:

Han predikade kristendomens radikala budskap om välgörenhet och omsorg om de svaga, sjuka och fattiga. Jag tror att det är viktigt att vi tar med oss påven Franciskus ständiga fokus på vårt ansvar för de svaga och behövande. Jag ser drag i vårt samhälle som pekar mot en större kyla och hårdhet, till exempel verkar det bli mer och mer kriminalitet och fattigdom i Norge. Kristna kan och måste göra något åt detta. Förhoppningsvis kommer nästa påve att betona detta och tala tydligt om vår tro på Jesus.

Nu börjar en ny era, med en ny påve i Rom. Biskop Hansen är inte ensam om att tycka att kristendom i en klar och entydig form både behövs och efterfrågas.

Oslos biskop Fredrik Hansen. Foto: Heiko Junge / NTB / POOL

Det sker betydande förändringar i de religiösa fundamenten i Norge och Europa. Islam är den snabbast växande religionen i Europa, till stor del driven av invandring och högre födelsetal bland muslimer jämfört med den allmänna befolkningen. Konversioner till islam sker i något mindre skala och företrädesvis bland kvinnor.

Protestantismen i Europa har varit i nedgång i årtionden, särskilt i Västeuropa, som ett resultat av ökande sekularisering. År 2010 utgjorde protestanterna cirka 19 procent av Europas kristna befolkning, men denna andel har minskat. I Tyskland, som tidigare hade en protestantisk majoritet, har andelen protestanter minskat från 59% år 1950 till mindre än en tredjedel år 2019. Liknande trender har observerats i andra västeuropeiska länder.

Påsken som försvann

Dessa trender sätter sin prägel på samhällslivet. Påsken, den viktigaste högtiden i det kristna kyrkoåret, ignorerades i stort sett av den europeiska allmänheten i år. Stats- och regeringscheferna lyste med sin frånvaro. Kung Charles, överhuvud för Church of England, använde sin påskhälsning för att inkludera både judendomen och islam. Den norska kyrkan har också sett exempel på inkludering av islam och till och med politiska budskap i sitt påskfirande. Dessa har kritiserats av både troende och ateister, som anser att de späder ut det sanna budskapet om högtiden och alla de seder och traditioner som är förknippade med den. Allmänhetens antipati mot kristna högtider är helt klart i otakt med stämningen bland allmänheten. Det finns en växande längtan efter tro hos befolkningen. Ett behov av att bevara kristna traditioner och värderingar. I England och Frankrike döptes tusentals människor, särskilt unga män, i den katolska kyrkan under påsken.

Biskop Hansen kan bekräfta trenden:

Det finns mycket i den andliga längtan vi ser hos många unga människor som säger något om vårt samhälle och vart vi är på väg. Samhällen utan fundament, samhällen utan tydliga värderingar och samhällen som har glömt vad de grundades på kommer att uppleva svårigheter och lätt bli förvirrade och osäkra.

Tillbaka till rötterna

Rotlösa tider leder naturligtvis till att människor söker sig tillbaka till sina rötter. Trots en tid av sekularisering märker biskop Hansen en tyst men tydlig rörelse tillbaka mot tron – den ursprungliga kristna tron som introducerades av Sankt Olav, som byggde Nidarosdomen och producerade våra norska helgon.

Alla våra kyrkor rapporterar om ett ökat intresse för våra introduktionskurser om den katolska tron, och flera av kyrkorna har ett högre antal vuxendop och samtal. Jag får intrycket att de som kommer letar efter sanning, tydlig predikan och moralisk undervisning samt den katolska kyrkans historia och tradition. Många dras till vår liturgi, våra gudstjänster. De kännetecknas av värdighet och högtidlighet och bygger på kyrkans lära, historia och 2000-åriga tradition.

Siffror från Vatikanens statistiska årsbok visar att den katolska kyrkan i Europa växer, om än i långsammare takt än i Afrika och Asien. I Norge har kyrkan vuxit avsevärt under de senaste två decennierna. Från 2005 till 2023 mer än fördubblades det registrerade medlemskapet i Oslo katolska stift. Denna tillväxt beror främst på invandring från katolska länder, men också på ett växande intresse för katolsk tro och praxis bland norrmän.

Påven Franciskus bortgång kom vid en tidpunkt då det sekulariserade Väst verkar ha tappat fart. Börjar vi nu en vandring på vägen tillbaka?