– För att förklara islamiskt martyrskap för en västerländsk publik krävs ett språk som de förstår. Det handlar inte bara om döden, utan om en blandning av förfinad kärlek och djup, existentiell visdom som är svår att förmedla till dem som saknar den andliga och känslomässiga grunden. ”Martyrskap är praktiskt taget omöjligt att förklara utanför muslimska samhällen”, skriver Ali Shariati i Martyrdom: Arise and Bear Witness.

I ett litet, fattigt hus i utkanten av en palestinsk stad hänger ett porträtt av husets son. Hjälten. Hans namn upprepas, hans ansikte trycks på affischer, familjen hedras – och kompenseras ekonomiskt. Martyren. Symbolen.

De döda är levande

Medan vissa kulturer betraktar livet som okränkbart, följer den islamiska martyrteologin en motsatt logik: Livet uppnår sitt högsta värde först när det offras. Martyren – shahiden – är inte död:

– Och säg inte om dem som dödas för Allahs sak: ”De är döda. Nej, de lever, men du inser inte det. Koranen 2:154

Symboler dör inte

I århundraden har martyrskapet upphöjts, dyrkats och framställts av muslimer som det ädlaste idealet. En man som dör för en högre sak är inte bara en man, han blir en symbol – och symboler kan inte dö.

I islams tidiga historia förknippades martyrer med dem som dog för att försvara tron, under profetens strider – eller för sin tros skull under förföljelse.

– Martyrskap är en helig handling, högre än livet självt. Den får sin helighet genom det medvetna offret för en sak. Det är nära besläktat med jihad och missförstås av icke-troende utan insikt i dess djupa andliga innebörd, som mord och blint våld. Murtadha Mutahhari, Martyren, En analys av begreppet martyrskap i islam.

Martyrskap som vapen

Men vad händer när martyrskap används som ett strategiskt vapen – politiskt, psykologiskt och estetiskt? När martyrens ansikte pryder väggar, banderoller och skolböcker – inte bara som ett helgon, utan som en självmordsbombare, frihetskämpe och nationalhjälte? När kvinnodagen firar kvinnliga självmordsbombare och mödrar som med öppna ögon skickar söner i döden?

pic.twitter.com/zSIQnuAEJy
Tillbakablick: Umm Osama, hustru till Hamasledaren, insisterar på att muslimska mödrar har huvudrollen i att uppfostra barn till mänskliga bomber som offrar sina själar som martyrer och dödar judar för Allahs (islams gud) skull: ”Modern måste ingjuta i sina barn…

– Liza Rosen (@LizaRosen0000) 12 februari 2025

Martyrer för palestinsk nationalism

Efter 1948 – och särskilt efter sexdagarskriget 1967 – blev martyrberättelsen en integrerad del av den militanta palestinska nationalismen. Döda kroppar blev ett politiskt kapital och en antijudisk investeringvilket legitimerar ledarnas makt.

Om dödssiffran inte var tillräckligt hög kunde den blåsas upp och blåsas upp som ett slags kravbrev till världssamfundet.

Ditt viktigaste bidrag är att dö

Döden är inte en tragedi, det är en triumf. Den iscensätts, idealiseras och estetiseras, inte i kontemplativ tystnad utan i poesi, på affischer och i sociala medier.

I Gaza, Judéen och Samarien möter barn leende martyrer som hjältar i skolböcker, i gathörn, i media och vid ceremonier. Både skolan och skolvägen är uppkallade efter dem.

pic.twitter.com/HvWsgyCyij
TITTA PÅ: Palestinska muslimska studenter erkänner öppet att deras UNRWA-lärare uppmanar dem att döda judar och offra sig själva som ”martyrer” för att göra Allah (islams gud) lycklig.

Det är här miljarder av amerikanska skattebetalares dollar har gått – rakt in i hjärntvätt …

– Liza Rosen (@LizaRosen0000) 26 februari 2025

Barnen lär sig att den största skillnaden de kan göra i livet är att dö.

Veta att du återuppstår

Palestinska jihadister har goda skäl att älska döden. I hadithsamlingen Sahih Bukharidöden, enligt profeten, förvandlas till hopp, till något att längta efter:

– Av honom i vars händer mitt liv är! Jag önskar att bli martyr för Allahs sak och återuppstå, sedan dö igen som martyr och återuppstå igen, och dö igen – och igen.

Det politiska martyrskapet

Hamas användning av termen istishhad – ”martyrskapets sökare” – rättfärdigar självmordsattacker och extremt våld genom att förvandla dem till ”martyrskapsåtgärder”.

Ledare som Hassan Al-Kashefhar visat att martyrskap är ett verktygför att vinna internationell sympati:

– Det enda sättet att genomdriva våra krav är genom vårt blod.

Martyrberättelsen förser terroristorganisationer som Hamas och Islamiska Jihad med moraliskt kapital och rekryteringskraft. Och det israeliska svaret – militär styrka, blockader, murar – förstärker berättelsen om belägring och rättfärdigar nya dödsfall.

Judisk tradition: Livet först

Judisk lag står i kontrast till en kultur som dyrkar döden: Pikuach Nefesh – plikten att rädda liv – övertrumfar nästan alla andra budord. Israel utbildar soldater för att skydda, inte offra liv, och det utgör grunden för mycket av Israels militära och civila beredskap.

För Israel är martyrskap en säkerhetsfråga. För palestinierna är det ett ideal och en identitet – och det stoppar kommunikationen. De döda kan inte förhandla eller kompromissa. Den kan bara hedras – eller hämnas.

Vad sägs om livet?

Den här symbiosen mellan ett ”belägrat” folk och martyrskap bildar en cykel: Varje martyr skapar ett behov av hämnd. Varje hämnd ger upphov till nya martyrer.

Kriget kommer sannolikt inte att ta slut förrän barn lär sig att de kan göra större skillnad genom att leva än genom att dö.