Enkäter hävdar att brittiska väljare ”till överväldigande del” stöder en radikal politik för att hantera klimatförändringarna.

Men är de verkligen säkra på att det är sant?

Nigel Farage, ledare för Reform UK, tvivlar starkt på det och hänvisar till hur opinionsundersökningarna helt missade målet före Brexit-omröstningen 2016.

Ibland tror jag att Nigel Farage har missat sitt verkliga kall i livet. Visst, han har haft viss framgång som politiker. Ändå finns det ett jobb som jag tror kan ha passat hans speciella talanger ännu bättre.

Det är vad Michael Deacon skriver i The Telegraph. Det jobb han rekommenderar för Farage är redaktör för en brittisk tidning.

Nu när den alkoholvänliga Fleet Street-lunchen hör till det avlägsna förflutna tror Deacon visserligen att Farage inte skulle vara intresserad. Men han tror att Farage skulle ha varit en bra passform för jobbet, eftersom han har en nästan kusligt skarp nyhetskänsla.

Det vill säga att han har en speciell förmåga att identifiera frågor som är viktiga för vanliga människor men som har förbises eller avfärdats av dem som storsint antar att de vet bättre. Fri rörlighet, till exempel, eller små båtar.

Han talade om dessa frågor långt innan de flesta av hans rivaler insåg hur viktiga de egentligen var. Kort och gott: Som erfaren redaktör verkar han alltid veta vad nästa stora nyhet kommer att bli.

Det är därför Deacon anser att du inte bör ignorera Farages senaste kommentarer om Net Zero. Farage talade till Sun on Sunday och sa:

– Detta kan vara nästa Brexit, där parlamentet är så hopplöst ur fas med landet.

Reformledarens motståndare verkar övertygade om att det faktiskt är Farage som har tappat kontakten med verkligheten. Titta på opinionsundersökningarna, skrålar de.

Enligt The Guardian tror experter på opinionsundersökningar att ”attackerna mot nettonoll kan slå tillbaka mot Reform”, eftersom ”politiken har ett överväldigande stöd i befolkningen”.

Deacon är verkligen inte neutral här, eftersom han tidigare har skrivit att Net Zero aldrig var en bra idé, och nu har det blivit en farlig idé.

Rishi Sunak säger att Storbritannien bör överge sin lagliga skyldighet att leverera koldioxidneutralitet, och han har rätt – vi har helt enkelt inte råd med det.

Energiminister Ed Miliband kritiserar Farage och Tories för att ha kommit med farliga ”nonsens och lögner” genom att föreslå att Storbritanniens mål att uppnå fantasin om nettonollutsläpp är ansvarig för att förstöra Storbritanniens företag, inklusive stålindustrin.

Hmm. Jag skulle inte vara så säker. Det kan mycket väl vara så att många har sagt till opinionsundersökare att de stöder netto noll. Men är vi helt säkra på att de menade det?

Personligen tror jag att om du verkligen vill veta om befolkningen stöder nettonollutsläpp, bör du inte ställa frågan: ”Stödjer du nettonollutsläpp?”

Frågan du bör ställa i stället är: ”Vilka uppoffringar skulle du personligen vara beredd att göra för att bidra till att uppnå nettonollutsläpp? Är du beredd att sluta flyga? Hur mycket mer är du villig att betala i gröna skatter? Hur mycket fattigare är du villig att bli?”

Storbritannien står för mindre än en procent av de årliga globala utsläppen av växthusgaser. Norges utsläpp är mikroskopiska i jämförelse, och även om Norge helt enkelt skulle upphöra att existera skulle det inte ha någon som helst inverkan på atmosfären.

Men våra klimathysteriska politiker fortsätter att tro att lilla Norge kan ”rädda världen”. Till och med oljefonden ska användas för att ”räddade demokratin i Europa”, enligt vissa. Som om det finns någon demokrati kvar att rädda.

Samtidigt når det odemokratiska Kinas byggande av koleldade kraftverk sin högsta nivå på ett decennium. Det är därför jämförelsen med Brexit är intressant.

Under flera år före folkomröstningen om EU gav opinionsundersökningar konsekvent intrycket att det brittiska folket hade mycket litet intresse för EU, på ett eller annat sätt. En vecka före parlamentsvalet 2015 frågade Ipsos till exempel människor vad de ansåg vara de viktigaste frågorna som Storbritannien står inför. EU hamnade inte ens på Topp 10.

Ett drygt år senare röstade dock 17,4 miljoner människor för att lämna EU.

Polls går inte längre att lita på, vilket vi också sett i samband med det amerikanska presidentvalet. Det finns flera tänkbara orsaker till obalansen: Många kanske inte vågar säga vad de egentligen tycker i samhällen som alltmer präglas av övervakning och en kultur av avregistrering.

De som svarar är kanske de som är helt säkra på sin sak, det vill säga de som är mest indoktrinerade och övertygade om att de har rätt attityd. Själv bryr jag mig aldrig om att svara när jag får sådana samtal, eftersom jag har annat att göra. Så mina åsikter är helt osynliga i opinionsundersökningar, och det finns förmodligen många människor som tänker på samma sätt.

Openbarometrar säger därför inte allt, vilket är något som även de som betraktar sig som konservativa alltid bör ha i åtanke. Så när Farage säger att Net Zero och klimathysterin kan bli ”nästa Brexit” misstänker både Deacon och jag att han har en poäng.