”En gräns har passerats!” Så beskrevs mordet på 39-årige Mikael Janicki i Nya Wermlands-Tidningen, och i Dagens Nyheter, och i Svenska Dagbladet, och av statsminister Ulf Kristersson, och justitieminister Gunnar Strömmer, och [fill in the blank].

Som om det som hände i Skärholmen var unikt. Men det var det ju inte.

Mikael Janicki var 39 år gammal när någon tog sig makten att släcka hans liv genom att skjuta honom i ansiktet – framför ögonen på hans tolvårige son. För Mikaels familj blir livet sig aldrig mer likt. Deras sorg och förtvivlan är omöjlig att beskriva och förstå för de flesta av oss. För dem är flera helt avgörande gränser passerade: gränsen mellan det normala och onormalt, mellan glädje och sorg, mellan liv och död.

Inte på grund av att en obotlig sjukdom drabbat, eller på grund av en tragisk olyckshändelse. Utan på grund av en medveten handling hos gärningspersonen.

Men det trauma som de anhöriga just nu tvingas att gå igenom, är tyvärr inte unikt. Det finns alltför många som förstår hur det känns.

En gräns passerades i fredags när tre kvinnor i 70-årsåldern fick livshotande skador efter att ha attackerats med kniv i Västerås.

En gräns passerades tidigare samma dag, när en tonårspojke fick livshotande skador efter att ha attackerats med kniv, i samma stad och av samme man som nu misstänks för fyra mordförsök.

En gräns passerades i oktober 2023 när 15-årige Henrik Myllykoski dödades med 140 knivhugg av en 16-årig bekant.

En gräns passerades i januari 2023 när åttaårige Tintin mördades av sin egen pappa, trots att mamman signalerat att hon var orolig att något skulle hända sonen.

En gräns passerades i juli 2022 när nioåriga Luna överfölls, våldtogs och fick obotliga hjärnskador efter att ha strypts med sina egna skosnören av en eritreansk 15-åring.

En gräns passerades i mars 2022 när 54-årige Fredrik Andersson sköts till döds av på Delta Gym i Stockholm, när han försökte förhindra ett mord. Den 16-årige mördaren Frunze Saghatelyan belönades med svenskt medborgarskap när han var efterlyst för mordet.

En gräns passerades i augusti 2020 när tolvåriga Adriana sköts till döds när hon var ute med familjens hund, men blev offer för en uppgörelse mellan kriminella gäng.

En gräns passerades i januari 2020 när treåriga Esmeralda ”Lilla Hjärtat” Gustafssons utmärglade kropp hittades gömd under hennes barnsäng. Esmeralda hade vanvårdats och misshandlats till döds av sina biologiska föräldrar, efter att kammarrätten i Jönköping – i strid med socialtjänstens och kammarrättens bedömningar – beslutat att ta henne från familjehemmet där hon växt upp.

En gräns passerades i december 2019 när 57-årige Kjäll Gustafsson höggs till döds när han försökte stoppa ett rån.

En gräns passerades i november 2019 när 17-åriga Wilma Andersson mördades och styckades av sin ex-pojkvän Tishko Shabaz Ahmed.

En gräns passerades i augusti 2019 när 31-åriga Karolin Hakim sköts till döds när hon höll sitt nyfödda barn i famnen.

En gräns passerades i augusti 2019 när 18-åriga Ndella Jack sköts till döds hemma i sitt vardagsrum, av en mördare som var ute efter en annan.

En gräns passerades i april 2017 när elvaåriga Ebba Åkerlund krossades under terroristen Rakhmat Akilovs lastbil på Drottninggatan. I samma attack mördades fyra andra.

En gräns passerades i augusti 2015 när 55-åriga Carola Herlin och hennes 27-årige son Emil Herlin knivmördades under en shoppingtur på IKEA i Västerås. Mördaren, eritreanen Abraham Ukbagabir, valde ut sina offer eftersom ”de såg svenska ut” och han ville undvika utvisning.

En gräns passerades i juni 2015 när 17-åriga Lisa Holm mördades av den litauiske medborgaren Nerijus Bileviciush, som gömde hennes kropp i ett klädskåp efter att han strypt henne.

En gräns passerades i juni 2015 när fyraåriga Luna Mandic dog när bilen hon och hennes pappa färdades i sprängdes.

En gräns passerades i december 2010 när Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds i centrala Stockholm. Han hade planerat ett islamistiskt motiverat terrordåd i julhandeln.

En gräns passerades i september 2010 när 27-åriga Elin Krantz mördades av etiopiern Ephrem Tadele Yohannes, efter det att han försökt våldta henne när hon var på väg hem.

En gräns passerades i oktober 2004 när åttaårige Mohamad Ammouri och 56-åriga Anna-Lena Svensson knivmördas på en gata i Linköping.

En gräns passerades i januari 2002 när 26-åriga Fadime Şahindal sköts till döds av sin egen far.

En gräns passerades i juni 1999 när 19-åriga Pela Atroshi mördades av sin far och sina två farbröder under ett besök i hemlandet.

En gräns passerades i mars 1995 när tioårige Bobby Äikiä torterades till döds av sin mamma och hennes sambo.

En gräns passerades redan i september 1989 när Sara Vestin, som arbetade med att förebygga rasism i Härnösand, och hennes väninna Sylvia Hoek mördades av Saras eritrianske ex-pojkvän Samson Mahare. Kanske var detta den avgörande gränsen som passerades – istället för att leda till massiva protester, ledde mordet till den första stora anti-rasistiska demonstrationen i Sverige och Sara Vestins pappa Stig blev en av förgrundsfigurerna för den så kallade 5i12-rörelsen. Att en eritriansk flykting mördade sin före detta flickvän och hennes väninna ledde alltså inte till en protest mot våld, utan till en protest mot rasism…

Ovanstående är bara ett axplock, ett minimalt axplock av mängden mord i Sverige som fått samma etikett: ”En passerad gräns”.

Under förra året dödades 54 personer i 363 så kallade ”skjutningar” i Sverige. Siffran kanske inte säger så mycket i sig, men antalet döda är nio gånger fler än i Norge, Finland och Danmark – tillsammans. Av dessa 54 personer var ett okänt antal helt oskyldiga som drabbades av ”felskjutningar” när de ”befann sig på fel plats på fel tid”. De kanske åt på den lokala pizzerian eller var på väg till jobbet. Eller till simhallen, som i Mikael Janickis fall.

Mångdubbelt fler har attackerats eller våldtagits men överlevt. Enligt Brottsförebyggande rådets statistik anmäldes 86 466 misshandelsfall under förra året, och en av hundra svenskar utsattes för allvarlig misshandel.

Då har vi inte ens nämnt alla bombdåd, eller ”sprängningar” som det kallas i Sverige, som nu är så vanligt förekommande att ingen går säker. Under år 2023 registrerade polisen 351 avvärjda eller genomförda bombdåd, det vill säga i praktiken ett per dag.

Din bostad kan sprängas vilken natt som helst. Kanske bor du granne med någon avlägsen släkting till en gängkriminell? Eller har gängen anlitat en underårig dynamitard som tar fel på adress? Poängen är att du aldrig kan vara säker, inte ens i din egen säng.

Samtidigt sprider sig våldet från Sverige till grannländerna, och Norge och Danmark diskuterar åtgärder för att försöka hindra ”den svenska kriminaliteten” och ”de svenska gängens” framfart.

Där är vi alltså. Efter decennier med en nedbantad psykiatri, öppna gränser, godhetssignalerande kravlöshet och det eviga mantrat om ”förebyggande åtgärder” för ”utsatta grupper” är det de här frukterna vi skördar. Mord. Skjutningar. Hedersmord. Bombdåd.

Allt är resultat av en medvetet förd politik. Men våra politiker och journalister har mage att tala om ännu en passerad gräns?

Min motfråga blir: Hur många gränser finns det kvar att passera?